ARKIVBILDAREN:

 

Gösta Vilhelm Molins historik
 

I boken Skåneföreningen 1829 Års Män sägs det om fabrikör Gösta Molin följande: Efter yrkesutbildning samt handelskola startade han en mekanisk verkstad och en bilskola i Sjöbo. 


Han var ordförande i Sjöboortens Nationella Ungdomsförbund 1928-1933 och i Sjöbo Föreläsningsförening och i Färs Härads Hantverksförening samt styrelseledamot i Malmödistriktets Bilskoleförening och sekreterare i Sjöbo Motorklubb. (citat slutar)
 

Under ett tiotal år var han också en av ledamöterna i KAK:s landsförbundsråd och hjälpte till med lagförslaget rörande trafik och trafiksäkerhet.


Som ung jobbade han i sin fars (August Harald Molin) verkstad, känd i Sjöbo som Åsums Vagnfabrik. År 1926 började han med sin egen verksamhet med namnet Sjöbo Nya Gjuteri och Mek. Verkstad. 


Redan i sin fars firma som verkmästare kontruerade han tillsammans med ingenjören Walter Poetsch år 1924 den första brandbilen, som var ett Ford -lastchassie. Han fortsatte med sin fars livsverk och tillverkning av bilar i den nya firman på grund av att Åsums Vagnfabrik gick i konkurs på 1920 -talet. Förmodligen på grund av allmän prishöjning av metall bland annat järn. Som en person med ansvarskänsla försökte Gösta hitta någon utväg att betala sin fars skulder och att behålla de anställda. 


Parallellt med sin verkstad drev han också under ett 40-tals år Molins Bilskola (startade officiellt 1924-02-23), som var en av de äldsta i hela Sverige. Hans första elev hade han i mars 1920. Själv fick han sitt körkort i januari samma år. Lagen om körskolor kom i kraft senare den 15 juni 1923. Uppfinnare som han var lanserade han 1947 en egen körgård för sin körskola och det visade sig vara succé. Aspiranter lärde sig först att hantera motorfordonet utan att störa andra i trafiken.


Han gav körlektioner på morgnar och kvällar, undervisade i teori på söndagarna. All annan tid gick åt verkstaden där han hade flera järn i eld. Och kanske därför tog han emot sitt smedmästarbrev så sent som 1940-10-11. 


Men nu konstruerade han själv och byggde en maskin som spottade fram bindremsor s.k. Gemo -band (patent 1966/57). Dessa var korta, smala, dubbellimmade pappersremsor med ståltråd i mitten. Det var något nytt i Sverige och utvecklades till flera affärsförbindelser.


År 1964 var tiden inne att göra förändringar i livet. Det var att flytta till Bjärsjölagård där hans farfar en gång hade sin smedja. Det lilla järnvägshotellet var till salu och utrymmena för verkstaden hade varit en före detta bio som låg bredvid hotellet. Där startade han Handelsfirman GEMO (officiellt Gösta Molin & Co GE-MO), som var en liten vagnfabrik. Där tillverkades fina aluminiumplåtklädda hästtransportvagnar, ponnyvagnar, åk- och träningsvagnar för hästar, korvvagnar, balsamlingsvagnar (första i sitt slag i Skåne). Gemo- band produktionen fortsatte också samt verksamhet i legotillverkning åt AB Svenska Skolästfabriken. Sidan om allt detta var det igen dags att uppfinna något nytt och det var ett värmeaggregat för eldning med sågspån.


Han ville aldrig flytta till något äldreboende för att kunna vila på lagrarna. Han påstod att om man inte hade något att arbeta med på gamla dar vore livet outhärdligt. Livet ut skrev han om olika ämne såsom samhälls- och trafikfrågor, lokala händelser som han skickade till olika tidningar för att publiceras. Han var kreativ på många sätt som hans privatarkiv vittnar för.
Brandbilen år 1924
Brandbilen år 1924
Gösta Molin
Gösta Molin
Gemos reklam
Gemos reklam
Hästtransportvagn i Bjärsjölagård år 1966
Hästtransportvagn i Bjärsjölagård år 1966

.
 

Apelsinlund. Färskpressad i 2020
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång